1. Bakgrund.
När våra hus byggdes 1989-90 hade ännu inte de energikriser som vi nu blir mer och mer vana vid, ägt rum. Energitillgången tycktes i det närmaste outtämlig och med en uppsjö av billig olja. Utformningen av värmesystemet var därför inte en lika intrikat sak som det är idag. I våra hus valde man en typ av värmesystem som man numera inte använder, annat än för mindre hus. Ett sk. enrörsystem.
2. Enrörsystem – förklaring hur det fungerar.
I ett enrörsystem ligger alla radiatorer (element) i en lägenhet på längd i en serie på ett och samma inkommande värmerör (framledning). Baserat på vilken inställning du har på din termostatventil reglerar du hur mycket av värmen från framledningen som släpps in i radiatorn. alltså det som kan justeras i bostaden är mängden värme som går upp i radiatorerna men inte i rören detta styrs av våra undercentraler som jobbar jämt i mot utomhus temperaturen Se bild nedan.
alltså värmen flödar i ledningarna fast vi vrider ner termostaten på elementen detta innebär att en kostnad alltid kommer så länge föreningens värme system cirkulerar vattnet och kostnaden på värmen regleras efter temperaturen ute bland annat. Detta system får inte stängas av just för att då står vattnet still i rören och tar till sig syre och rost o avlagringar börjar bildas o i slut ändan blir det vatten läckor o bostadens ledningar blir defekta o bidrar till väldigt höga kostnader för boende och förening.
3. Nackdelar med ett enrörsystem.
Är att de blir mycket svårare att trimma in för att få en jämn värmefördelning i alla lägenheter och radiatorer. Radiatorer som befinner sig längst bort på en värmeslinga kan få varierande värmeeffekt i framledningen beroende vilken effekt som termostatventilerna är inställda på innan den sista. Slutligen är det också mycket svårare att bekämpa sk. ”luftfickor” när värmesystemet åter blir påfyllt.
